Kontakta oss              Länkar till Österlen               Hitta hit               Övernattning               Gästbok              Om Webbplatsen              Medlems sida              In English
- Startsida
+ Om Smedstorp
+ Se & göra
+ Gårdlösaleden
- Konst i Smedstorp
- Företag i Smedstorp
+ Föreningslivet
+ Skola & bibliotek
- Vision & utveckling
- Våra ambassadörer
- Aktivitetskalendern
- Privatalokala annonser
- Arkiv
   - 2013
   - 2012
   - 2011
   - 2010
   - 2009
   - 2008
   - 2007
   - 2006

Mellanrumm mellan meny o nyhetr 

Nyheter
se Startsidan.

 

 

PÅ BESÖK I DÅTIDENS LANTHANDEL

2008-06-12

Längs Storgatan i byn ligger den gamla lanthandeln alldeles intill den nuvarande affären. Kikar man in genom fönstret färdas man bakåt i tiden och många känner nog igen sig från sin barndom. Affären, som numera endast är öppen då det säljs nyårsfyrverkerier, ägs av Leif och Clary Andersson.

1937 köpte Leifs föräldrar, Kjell och Ella, järnaffären i Smedstorp. De kom från Onslunda där Kjells far hade speceributik och nu ville de öppna diversehandel i Smedstorp. På den tiden fanns det redan fyra speceriaffärer och de andra affärsinnehavarna var inte intresserade av flera konkurenter. Det blev tuffa tider för Kjell och Ella som fick åka till Onslunda och hämta varor hos Kjells far.

I Lanthandeln kunde man köpa det mesta; allt från tyger, kläder, tidningar, skor, tjuder, rep, slickestenar, hönsfoder till snäckskal . I lösvikt såldes salt, mjöl, socker, sirap, havregryn, snus och  givetvis specerier av alla de slag. Snuset kostade 72 öre för ett halvt hekto. Ofta när folk väntade på bussen kom de in i butiken och tittade på tyger för att fördriva tiden.

Rödspriten kom på stora fat och man fick tappa över på 1-liters flaskor med hjälp av slang. Detta gick med självtryck men man fick hjälpa till att suga upp det första. Leif berättar om en gång då hans far skickade ner biträdet för att fylla en flaska. Det dröjde innan han kom upp så de gick för att se efter vad som hänt. När de kom ner stod han och vinglade, han hade inte fått något i flaskan. Varje gång han sög och spriten kom upp i slangen hade han svalt istället för att sätta slangen till flaskan.

Den trettonde varje månad kom bönderna in till byn för att få betalt för mjölken från mejeriet ( i gamla veterinärstationen). De hade då med sig sin korg och en lapp som de lämnade i lanthandeln. Korgen fylldes med de varor som skulle inhandlas, var det kallt passade bönderna på att gå till hotellet för att få sig lite varm öl innan hemfärd. När mejeriet så småningom lades ner började man att sälja mjölk på 1-litersflaskor.

Vid flera tillfällen blev det fel då man skulle tyda de handskrivna inköpslistorna. På en lista stod det 4 kotletter men Leif och Clary skickade istället 4 kortlekar - ganska hårdsmält. En annan gång vill någon ha 1 bit fläta eller krans men det lästes som 1 bit fläsk eller korv - inte lika gott till kaffet.

På den tiden handlade även skolorna mat från affärerna i byn. Utanför byn fanns många gårdar där det bodde mycket folk, drängar, pigor och barn. Man körde ut mat till de som ville det och flera gånger i veckan kunde de äldre utanför byn få varor utkörda. Fredagar kördes Tunby-rundan och flera gånger i veckan kördes mat till Östra Ingelstad.

1970 dog Kjell och då tog Leif och Clary över affären.
1974 dog en man vid namn Karl-Ivan Nilsson som hade speceriaffär närmre järnvägen. Leif och Clary köpte affären och julen 1975 flyttade man ner alla sina varor till det som idag heter Leif Handlare, men det är en helt annan historia...


Text: Nina Richter
Bild: Kristina Eriksson
 













www.smedstorp.net. Arkiv och Backup server för www.smedstorp.se.      Om något ser konstigt ut så skicka gärna ett mail till mig /BoR bo*smedsdtorp,se
• smedstorp.se © 2010 •